De gör ont att säga de, men ibland hatar jag dig längst in i hjärtat.. Förstår du inte att jag behöver dig, jag behöver dig på min sida. Du ska stötta mig.. MIG! Du ska inte dumförklara och lägga skulden på mig. För jag vet, vet så jävla väl att det inte är mitt fel. Jag har inte gjort ett enda jävla fel. Jag har enbart räddat mitt egna skinn! Du sa själv för några år sen att jag borde bli starkare i mig själv, våga tro på mig själv och sätta stopp. Nu, Idag är jag den person du frågade efter. Men var är du? Nu motarbetar du mig. Förstår du inte att de gör ont.. För fan, du är min MAMMA! Jag vill ha min riktiga mamma tillbaka, den mamma jag en gång kunde prata öppet och känna trygghet hos. Men de gör jag inte nu.. Och de skär sår i min själ av att sitta och skriva detta. För jag älskar dig, djupt. Men jag hatar dig lika mycke för att du sårar mig..