Jag är bara en mänsklig individ, precis som alla andra. Har inte då jag rätt att kunna få gråta? Har inte jag då rätt att få sakna och längta hem.? De är ju jul liksom. Här sitter jag, i Åre, utan familj och mina älskade vänner.. Jag tror inte att folk förstår hur jobbigt jag tycker att det är.. Ni får kalla mig fjant, ni får kalla mig tönt men de är så jag känner. Att bara ge sig iväg utan något känt ansikte, utan den trygghet jag byggt upp under mina kämpiga 19 år.. När saknade är så sor som den är nu, då är de inte lätt att se positivt.. Jag vill, jag försöker, jag kämpar men jag når inte riktigt fram..
Jag har skapat mig nya kontakter, jag älskar mina sambos men inget är som min familj, mina djur och mina vänner där hemma.. Är de någon som förstår vad jag menar. JAg vill ju inte ge upp, men samtidigt är jag redo att bara ge fan i allt.. Bara dra..

---

 Förövrigt har jag myst med Amalia ikväll, underbara sprudlande människa.. PUSS!
Imorgon ska jag ragga skinka, limpa, gröt och mjölk. Sen ska jag krypa in i min vrå och va ensam. JAg tänker inte fira jul, bara se på TV:n, bara va. Bara ha mig själv och dammråttorna..

- Be mig aldrig att ge upp..