Lev livet varje minut
Lev livet till det tar slut
Jag ska samla stunder
Nya under
Älskar å andas
Alla sekunder

Lev livet nätter och dar
Lev livet, livet jag har
Låt det hända
Och låt det komma...

Jag får nog aldrig nog av att skriva att jag verkligen trivs med livet. Jag får aldrig nog av att känna mig strak. Jag är lycklig, sååå jävla lycklig. Det känns som jorden skulle kunna gå under men jag skulle nog vara lika lyckig då också. Jag har underbara vänner, en underbar familj, och så den där pojken som förtrollade mig sent en augusti-natt.. Han är inte min, men han finns och de är jag glad över. Hur de än blir så öppnade han den där dörren till mitt hjärta som jag stängde av för tid sen. Jag trodde den skulle vara stängd för livet. Jag vågade släppa in alla människor som försöka komma mig nära, som jag bara stängde ute. Jag ber om förlåtelse för det, men ni är insläppta nu. Aldrig mer ska jag stänga en människa i mitt liv utanför. NEVER!
Från att gått med inget självförtronde alls till att våga precis vad som helst.. Fan, förstår ni vilken lättnad det är att kunna säga, tycka vad man vill (förvisso gjorde jag det förut oxå) göra vad man vill och tro på sig själv utan att känna sig skrytsam. Men framförallt våga se sig i spegeln och inte bara känna en skam..
Jag kan vara arg, ledsen men den här känslan ska jag aldrig mer gå miste om.
Ni människor där ute, gå inte och deppa över saker ni kan känna er lyckliga av. Låt de förfluta bli ett minnet blått, ta vara på de vackra stunderna och njut. Kasta de svarta minnerna i en ask, tänd på och njut av askan som blir kvar. Tro på er själv och våga säga nej till ett dystert och deppigt liv.

Som ni sett, min äldre inlägg inhåller bara svarta och dystra stunder. Jag satt en dag, kväll och läste dessa och frågade mig själv, vad i helvete håller du på med? Ska du sitta här och deppa medans du kan leva livet? Nej fan tänkte jag. Nu är de slut. Jag skrev ner en lista på alla lyckliga stunder och alla jävliga stunder. Den ena lappen bevarar jag nu djupt inom mig mednas den andra lappen fick sig en omgång av tändsticksasken. Det behövs inte mycke för förändra livet. Det går så fort. Jag är så glad att jag tog en lite tillbakablick på de hela och rensade ut allt hat och all förnedring. Vände på allt och såg de på den ljusa sidan. Jag är ung, UNG för fan. Jag har hela livet på mig. De slutar inte nu, de är nu det börjar.
De må finnas människor som sårat mig djupt, en jag verkligen älskade men jag inser idag att vi gjorde de bästa av situationen och gick vidare. Jag är glad för de och känner absolut inget hat, inga skuldkänslor, ingenting. Vi hade fina stunder, dom tar jag tillvara på. De andra är bortglömt, helt enkelt förträngt.

Så underbart, men framöverallt är jag glad att Han som öppnade mitt hjärta igen, som lät mig prata finns. Tack. Du är guld värd. Så mycke guld värd. Du visste ingenting men du lyckades. Puss på dig!

Jag hoppas jag gav er en trevlig läsning, en tankeställare..

♥ iida