Ligger under mitt täcke och ser hösten skymta förbi mitt fönster. De har verkligen blivit mörk på kvällarna och luften är kvav. Men de spritter i kroppen som om de vore vår. Jag börjar faktiskt piggna till efter de långa sommardagarna som varit så frukansvärt händelselösa. Men hoppas på att de älskade höstdagarna kan skapa händelsrika minnen för livet. Vilket som de i nuläget ser ut för att bli. De må bli skandaler för vissa, häpnader för andra och ett stort leende för mig. Jag bryr mig inte längre och inte gjort på länge. Mitt liv är mitt liv och ingen annans. Jag må göra bort mig, eller helt enkelt rätt. Man vet inte förän man prövat. Och jag tänker ta alla chanser jag får. Så nu ska jag fortsätta njuta i höstmörkret och le.