började dagen ganska sent, typ vid 12-tiden. Vaknade av en förjävlig huvudvärk. Efter ett par panodil hade jag besegrat eländet. Efter de blev de en tripp till den trångaste dalgången i värmland, Klarälvdalen. Där släppte vi av ett monster som övernattat här några dagar. Blir ganska tyst när han åker hem, de är ingen som från "Varför då?" eller "Får jag se". Nästan lite sorgligt. Sen fortsatte vi till mormor och morfar där man bjöds på kaffe. Men bäst av allt idag, Grillad korv i baugett med fylld med (MYCKE) vitlöksdressing, finns att köpa på MACK 45 (OK). Herregud, skulle kunna leva på de. Nog snackat om korv.
Och nartuligtvis på torsdagar så åker jag på bingo med hopp om att vinna lite cash, men jag borde fan lära mig att man inte vinner på sån skit. Mitt dumma nötskafft.

Ligger nu nerborrad i sängen med Sex and the city-brudarna, sett alla avsnitt kanske fyra gånger men jag tröttnar aldrig. Kan inte sluta skratta, dom är helt sjuk härliga..
Men de är lite ensamt att ligga här själv. Önskade att DU var här. Du som fyllt min mage med fjärilar, förstår bara inte hur du lyckats. Du rubbade till och med min bitterhet. Sen sista minuten jag såg dig, sen sista minuten jag tog i dig, så har jag bara gått med leende på läpparna. Jag kan inte ens bli arg längre. Vad har du gjort? Du underbara människa. Är faktiskt lite sjuk men jag tror på ödet. De var nog meningen att vi skulle träffas. För varje gång jag träffar dig känns så mycke bättre men jag saknar dig varje gång jag inte ser dig, varje gång jag inte känner dig eller inte hör något ifrån dig. Jag saknar dig när du inte skriver sms och jag saknar dig... HELA TIDEN!
Och här ligger jag, i väntan, flera mil ifrån och kan inte ens nå dig, inte se dig. Jag kan bara se det sista ögonblicket av dig. Men jag är lycklig, såå förbaskat lycklig över att du finns.. Du behöver inte ens anstränga dig, du finns och jag har rent av fallit för dig. De är bara att hoppas att framtiden låter mig komma närmare..
Fan, jag saknar dig..

Baby, you makes me happy..

:* // iida